Kultur och Fritid
Barnen
"... i särdeles ömmande fall..."
Barnen kom till barnhemmet genom ansökan från en släkting eller från fattigvårdsstyrelsen. De var mellan 6 och 10 år. I sällsynta fall tog man in något yngre. Viktigast var att de var friska och att de kunde tillgodogöra sig utbildningen.
Vilka var då barnen? Ofta var fadern eller modern död eller så var modern ogift. Utan äldre släktingar var det omöjligt för ensamstående att arbeta och ta hand om många barn. Ibland levde båda föräldrarna men en var invalidiserad eller led av tbc. En del barn var inhysta hos äldre, fattiga släktingar eller i fosterhem.
De flesta barn togs in för att familjen tyckte det var bäst, några tvångsinskrevs av fattigvårdsstyrelsen "...saknar all förmåga att bibringa sina barn någon fostran..."
"...i hemmet utsatts för upprörande vanvård och misshandel... barnens moder var en rå och hård kvinna..."
För barnen innebar flytten till barnhemmet en materiell standardhöjning. Man fick ordentlig mat och hela och rena kläder. Man fick gå i skola och hade fasta rutiner. Men uppvägde det sorgen över att skiljas från sin familj?