Kontakta & Fråga

Söderköpings kommun

Tag plats!

Järnvägen förändrade resandet och restiden radikalt. Ångbåtarna var första steget men järnvägen öppnade verkligen landet för alla. En dag med tåg motsvarade 2-4 dagar, med ångbåt 5-6 och upp till 10 dagar med hästskjuts. Tågresans pris blev kanske en tiondel mot hästskjutsens.

Resenärerna var uppdelade på 1:a, 2:a och 3:e klass allt efter ekonomi och samhällsställning. Även väntsalar och matsalar kunde vara uppdelade på samma sätt.

"Under den mörka årstiden hängde en osande fotogenlampa i kupéernas tak, som när det började dagas släcktes av konduktören... Personvagnarna var rätt så korta och skakade betänkligt i de många kurvorna. Sittbänkarna voro av trä utom i andra klassens vagn som hade stoppade soffor med fina antimakasser i huvudhöjd. Där kunde man skymta någon korpulent herre tillbakalutad i ensamt majestät, medan i de andra vagnarna trängseln började bli olidlig ju närmare Norrköping man kom." (Signe Palm, S:t Ragnhilds årsbok 1971)

Järnvägen kom att fungera som en kommunikationscentral på mer än ett sätt. På stationerna fanns post- och telegrafstationer och en av traktens få telefoner. Där fanns också mötesplatser som caféer och restauranger.

1893 kostade en tur och returbiljett för vuxen till Söderköping 96 öre i 3:e klass (64 öre enkel) att jämföra med en arbetares daglön på ca 3 kronor. Åktiden var ungefär 50 min. På 1960-talet tog resan med rälsbuss bara 23 minuter trots upp till åtta stopp.

Sidan uppdaterad 2016-09-16 Kommentera sidan