Slott & Herresäten

Lyssna

Björkvik

Björkvik skrevs förr Birkevik och är beläget vid stranden av sjön Hövern i Östra Ryd. Gården är känd i skrift sedan 1300-talet. Den förste kände ägaren var häradshövdingen i Skärkind Peter Tomasson, ägare sedan 1364 och ev. en bit in på 1400-talet. Under 1500-talet ägs gården av släkten Gera, flera av dem riksråd och ett par med gravsten i S:t Laurentii kyrka. Genom äktenskap hamnar gården under nästa århundrade i familjen Oxenstiernas ägo. Samtliga var kvinnor gifta med män med namnen Posse, Gyllencreutz, von Yxkull och Soop.

Genom Beata von Yxkull, den sk Pintorpa-fruns, äktenskap med Erik Gyllenstierna och deras dotter Elisabeths äktenskap dyker så familjen Rålamb upp som ägare. Historien om den efter slaget vid Bender fångne karolinen Anders återkomst är intressant och spännande läsning. De följande familjerna under 1800-talet är av släkterna Banér och Adelswärd.

Från 1936 ägs Björkvik av Johan Henrik Andersén, norsk konsul, och hans ättlingar.

Huvudbyggnaden är enligt traditionen uppförd år 1600 men av expertis bedömd som en kopia av Löfstad gamla huvudbyggnad och då uppförd tidigast på 1670-talet.

På gården finns en fatabur (fatbur), ett timmerhus i kvadratisk form med utkragad övervåning slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet. På Skansen i Stockholm finns sedan ca 1896 en kopia.

Bolltorp

dyker upp i de senmedel-tida annalerna med biskop Falck som ägare. Bolltorp drogs in till kronan av Karl IX och hans son Gustav II Adolf donerade gården till sin livmedicus Olof Bure 1614. Därefter fanns flera privata ägare och 1814 köptes slottet av den adliga familjen Funck som hade det i sin ägo till 1980-talet. Bolltorp hade sin storhetsperiod i mitten av 1800-talet. Till gården hörde då ett stort antal arrendegårdar, säterier, sågverk, tegelbruk, pappersbruk och kvarn.
Nuvarande huvudbyggnad uppfördes år 1837 i sten, ritad av A Nyström. Den uppfördes på det gamla huset källare vars kryssvalv och kraftiga murar fortfarande syns. Den är i suterräng; mot parken och ån är huset i tre våningar med kök och personalens rum på bottenplanet och mot entrén är huset i två våningar. De tidigare flygelbyggnaderna och grindstugorna ersattes inte, kanske p g a att gårdsplanen då blev för trång. Slottet har gett namn åt sagofiguren Grodan Boll skriven av Thomas Funck.

Engelholm

Engelholm benämnes till en bit in på 1600-talet Andö, Åndö eller Ändö och är beläget på ön Andö vid Södra Finnö i S:t Anna församling. Gården är känd i skrift sedan 1300-talet. Precis som för flera andra större gårdar har det hört flera numera självägande gårdar, till Engelholm exempelvis Andrakö i Gryt, Torrö, Espö, Mörkö och Stenbacka.

Bland ägarna kan nämnas hertig Bengt Algotsson och jorddrotsen Bo Jonsson Grip på 1300-talet och konung Johan III på 1500-talet. Under 1600-talet hittar vi flera ägare av släkten Natt och Dag och via Reutercrantz hamnar gården från 1700-talets början hos Jacob Spens, den släkt som fortfarande är Engelholms ägare.

Nuvarande huvudbyggnaden tillkom i slutet av 1600-talet, ev. under den tid gården ägdes av fru Anna Cronström. Axel Spens var ansvarig för tillkomsten av flyglarna 1734.

Även beträffande Engelholm finns en spännande historia om en återvändande f d karolinsk fånge Axel Spens, fången vid slaget vid Poltava.

Herrborum

Herrborum hette för Herrboholm, då det låg på en holme och anses fått sitt namn av att det beboddes av en herre, en riddare. Det är känt i skrift sedan 1300-talet och är beläget vid Trännöfjärden i S:t Anna församling.

Dess förste namngivne ägare var troligen Algot Brynjulfsson av Bjälboätten under 1300-talet, varefter hertig Bengt Algotsson nämnes. Kung Mangus Eriksson, Bo Jonsson Grip och Vadstena kloster finns sedan med i ägarlängden. Under 1500-talets slut står 1600 i Sten och Gustaf Banér som ägare, vilka avrättades i Linköping år 1600.

Under perioder hade Herrborum gemensam ägare med Stegeborg. Under 1600-talet hittar vi släkterna Banér, Posse och Gyllenstierna, den senare även under 1700-talet. Genom äktenskap med Lovisa Ulrika Horn blir Carl Gabriel Mörner från 1812 dess ägare, en släkt som sedan står som ägare under hela århundradet. Grevinnan Louise Mörner gifter sig med Carl Magnus Stenbock 1970-2007 ägdes Herrborum av deras son greve Magnus Stenbock. Idag ägs det av John Kreuger.

En del av nuvarande huvudbyggnaden tillkom 1638 och sammanbyggdes med en yngre del år 1891. Man förmodar att byggmästaren Abraham Nyström från Hållingstorp i Kristberg medverkade vid en renovering av fasaderna på 1840-talet.

Husby

Gårdar med namnet Husby (Husaby) brukar anses som gårdar under Uppsala Öd, dvs de tillhörde i förkristen tid och tidig medeltid kungahuset. I Söderköpingstrakten finns flera Husby, Östra Husby på Vikbolandet, Västra Husby på vägen mot Linköping, Husby i Söderköpings södra utkanter och detta Husby nära Mogata kyrkby vid vägen mellan Söderköping och S:t Anna. Det är i skrift känt sedan slutet av 1300-talet och tillhörde då Vadstena kloster.

Herresätet var en del av drottnings Gunilla Bielkes ägor, den tid hon huserade på Bråborg och kom senare att tillhöra Stegeborg och pfalzgreven Johan Casimir. Stephan Gambrosius adlad Hirschenstjerna, kammarsekreterare, blev i slutet av 1600-talet dess ägare och 1707 hamnade Husby i släkten Burenskölds ägo. Genom äktenskap övergår ägandet till släkten von Schwerin bl a Kurt Filip Otto von Schwerin (ägare 1828-1849), gift med Matilda Christina Hagberg (ägare 1849-1892).
De senare har gett namn åt en donation som fortfarande finns i Söderköpings kommun och under 1900-talet bl a användes för att driva barnhem i staden.

Den nuvarande huvudbyggnaden tillkom under Kurt Filip von Schwerins tid åren 1789-1795, och anses ritad av Jean Erik Rehn, som även ritat till-och ombyggnader Drottningholms slott, Gripsholms slott och Stockholms slott.

Under början av 1900-talet var familjen Theorell ägare, varefter delar såldes 1934 till Egna Hems föreningen Sya. Lantbruksdelen och själva slottet fick skilda ägare, den förra kom att tillhöra familjen Hermansson och den senare bl a Christer och Gunilla Wastesson. Slottsbyggnaden, med sina  flyglar var vid deras övertagande 1979 i oerhört dåligt skick, och i ca 20 år pågick en omfattande och varsam renovering som återställde slottet, först exteriört, sedan interiört, där de forna dagarnas glans åter väcktes till liv. 

Hylinge

Hylinge ligger nära stora landsvägen mellan Söderköping och Linköping, i Västra Husby församling. Det är känt sedan 1300-talet. En tid under 1500-talet löd det under Askaby kloster. Under 1600-talet ägdes Hylinge av släkten Gyldenclou och under 1700-talet av Burensköld och Schwerin. År 1779 tillträdde Fredrik Georg Strömfelt och hans hustru Anna Magdalena Wachtmeister varefter gården varit i släktens ägo. Under senare delen av 1900-talet ägdes och brukades Hylinge av Carl Haraldsson Strömfelt.

Under Fredrik Georg Strömfelts ägande fullbordades antagligen år 1788 huvudbyggnaden efter ritningar troligen av Olof Tempelman ev i samarbete med Erik Palmstedt. Byggmästare var Anders Sundström från Nyköping. Stenhuset från 1600-talets mitt finns kvar som en flygel till nuvarande slottet.

Minsjö

Minsjö vid Asplångens södra strand, Västra Husby församling, vid vägen mellan Linköping och Söderköping är som Möniösiöö omnämnt år 1562, men anses långt tidigare ha tillhört släkten Minnisköld. Under 1500- och 1600-talet ägs de olika delarna av Minsjö av släkterna Posse, Bielke, Gyllenstierna, Rynning och Ulfsparre. Under senare delen av 1600-talet står riksrådet Ernst Johan Creutz som ägare av hela gården. 1700-talet visar upp von Feilitzen, Adelswärd och prosten Georg Fredrik Berholtz, med makan Anna Elisabeth Grotte och hennes andra man Peter von Stierneman. Under början av 1800-talet tillfaller genom äktenskap Minsjö släkten Klingspor. Kring förra sekelskiftet och därefter skiftar ägandet tills von Kantzow köper Minsjö i början av 1920-talet. Minsjö är fortfarande i samma släkts ägo.

Huvudbyggnaden tillkom under Anna Elisabeth Grottes tid men med ett ursprung från 1600-talet. Flyglarna är troligen från 1767.

Stegeborg

Stegeborgs slottsruin ligger på en ö där Slätbaken är som smalast. Slottet benämndes tidigare Stäkeborg och både stäk och stege kommer av ordet påle/stock. Det fanns tiotusentals pålar i sundet som spärr in mot Söderköping så att man kunde försvara sig och ta upp tull.

Biskopsgården Skällviksborg en bit ifrån byggdes först och ön var bara bebyggd med ett vakttorn. 1310 nämns Stegeborg första gången då Magnus Ladulås arv skall delas. Hans son Birger fick Stegeborg och Östergötland. Senare under 1300-talet kommer borgen i Bo Jonsson grips ägo och efter hans död 1390 låter stormännen drottning Margareta överta borgen vid ett möte på just Stegeborg. Hennes fosterson Erik av Pommern kommer också att vistas mycket där. 1472 får Ivar Axelsson borgen och det är han som låter uppför de höga gråstensmurarna och ett rundtorn.
Gustav Vasa använder borgen sporadiskt och renoverar den efter Dackeupproret. Sonen Johan III föds här och han renoverar vid övertagandet borgen till ett pampigt renässansslott och bygger på rundtornet. Hans dotter prinsessan Anna bodde på slottet efter faderns död men får tillsammans med sin bror kung Sigismund fly därifrån till Polen 1598, sedan farbrodern hertig Karl vunnit slaget vis Stångebro över Sigismund. Slaget föregicks av ett mindre slag vid Stegeborg som hade motsatt utgång.

1622 flyttar hertig Karls dotter in med sin man pfalzgreven Johan Casimir. Katarinas halvbror var Gustav II Adolf och när dennes dotter drottning Kristina abdikerar blir Katarinas son karl X Gustav kung. Den yngre brodern, Adolf Johan, blev den sista som bodde på Stegeborg. Vid hans död 1689 var slottet förfallet och lämnades fram till 1731 då det revs. I början av 1900-talet blir Slottsruinen "fridlyst". Säteriets huvudbyggnad uppfördes 1806 och byggdes om 1910-15.

Thorönsborg

Thorönsborg hette förr Thorön, och även Dräg eller Drag eller Däten. Från 1657 dock Thorönsborg och ligger vid Dragsviken av Trännöfjärden, på det näs som förenar halvön Torö med fastlandet i S:t Anna församling.

Bland ägarna kan nämnas Algot Brynjulfsson av Bjälboätten i början av 1300-talet, hertig Bengt Algotsson, kung Magnus Eriksson, Bo Jonsson Grip och riddaren Knut Algotsson, Karl Knutsson Bonde, sedermera kung, Ivar Axelsson Tott och Erik Eriksson Gyllenstierna till Fågelvik, varefter Stegeborg tillhörde den senare släkten i ca 300 år. Familjen Mörner, dess nuvarande ägare, tillträdde ägarskapet i början av 1800-talet.

1756 under ansvar av generalmajoren Göran Gyllenstierna blev huvudbyggnaden färdig, medan brorsonen Göran Gyllenstierna satte sitt och sin faders vapen på den nya byggnaden, och lät bygga flyglarna och anlägga trädgården. Arkitekt kan ha varit Carl Hårleman.

• Slott avsåg ursprungligen en byggnad i kunglig eller statlig ägo med representativa funktioner. Numera kan även en större herrgårdsbyggnad av hög arkitektonisk kvalitet kallas slott.
• Herrgård, herresäte är en större lantegendom med ståndsmässig bebyggelse, Med herrgård avses såväl egendomen (godset) som karaktärsbyggnaden (corp de logis).
• Säteri, sätesgård var ursprungligen en lantegendom ägd och bebodd av en frälseman som genom adelns privilegier fått sin jord befriad från skatt. Säteriet var huvudgården i ett komplex av spridda frälsegårdar. Efter adelsprivilegiernas upphörande på 1800-talet används ordet säteri om äldre, stora lantgårdar.

Text: (utom Bolltorp och Stegeborg ) Ola Lönnqvist och Inga-Lill Östlund
Foton från S:t Ragnhilds Gille