Kultur och Fritid
1500-tal
1500-talet var en dramatisk tid i Sveriges och Söderköpings historia. Men det var också en tid då Söderköping blomstrade och invånarna hade det gott ställt, stadens borgare var bland de rikaste i landet.
1520 klarade sig Linköpingsbiskopen Hans Brask undan Stockholms blodbad tack vare lappen "till denna besegling är jag nödd och tvungen" i sitt sigill. Biskop Brask ägde två gårdar i Söderköping och han for hit för att göra upp med sina fiender 1520 strax innan Kristian II reste runt på sin eriksgata då han också höll politiska rättegångar och avrättade sina politiska motståndare. Därigenom anses söderköpingsborna ha klarat sig någorlunda helskinnade från Eriksgatan. Under 1520-talet blev Söderköping den viktigaste hamnen eftersom Stockholm var avskuret under konflikten med Kristian II.
Biskop Brask drev ett tryckeri i staden under en kort period innan Gustav Vasa stängde det och beslutade att tryckerier var ett kungligt privilegium.
1521 belägrades Stegeborg av danskarna och 1522 utrustade Lübeck 10 skepp med krigsfolk och vapen samt handelsskepp med varor åt Gustav Vasa som seglade in i Söderköping för att proviantera och antas i tjänst av Gustav Vasa. Ytterligare en lybsk flotta kom samma år till Söderköping för att proviantera.
Genom släktskap hade Gustav Vasa ärvt halva kungsgården av Sten Sture d y och ägde även Stegeborg slott. Gustav Vasa bodde av och till på Stegeborg och här föds sonen Johan III 1537. Det är han som renoverar slottet till renässansstil. Johan III vistas mycket på Stegeborg och gifter sig i sitt andra äktenskap med Gunilla Bielke från Liljestad, strax utanför Söderköping.
Gustav Vasa lägger ner gråbrödraklostret i Söderköping 1529 och slår samman hospital och helgeandshus 1534. Hospitalet kommer att ligga invid kungsgården, där helgeandshuset har legat.
Under Dackefejden 1542 är Göran Gyllenstierna befälhavare och hans slott Fogelvik förstörs. Göran Gyllenstiernas grav från 1575 finns i S:t Laurentii kyrka, med en riddare i relief på stenen. Göran Gyllenstierna kom att tjäna tre kungar. 1563 skrev Kung Erik XIV till Göran Gyllenstierna att han skulle ställa ett skepp till förfogande till det nordiska sjuårskriget. Alla borgare i Söderköping uppmanades att rusta skepp.
1567 anfölls staden av den danske härföraren Ranzau. Han skrev i sin dagbok: "sålunda blev denna dag staden Söderköping i grunden härjad och förstörd." Han beskrev staden så här: "Bland de städer som ligga i konungariket Sverige är Söderköping en av de största, förnämsta och rikaste. Det ligger blott 2 mil från Östersjön vid en vacker segelbar å, på vilken man skeppsledes kan komma från Östersjön. Därför fanns en betydande handel i staden och många rika borgare och främmande köpmän bodde där vilka sökte sin näring till sjöss..."
1595 hölls Söderköpings sista riksdag som också var en av de mer dramatiska i Sveriges historia. Hertig Karl, (Johan III bror som senare blev Karl IX), hade sammankallat den medan kung Sigismund (son till Johan III) befann sig i Polen.
Till riksdagen kom 4-500 ombud från de fem ständerna 300 knektar och lika många i hovföljet. Riksdagen gick ut på att hertig Karl skulle regera i Sverige i kungens frånvaro och att alla katoliker inom sex veckor skulle lämna landet. Eftersom Sigismund var katolik stod detta i direkt konflikt med kungen. I samband med riksdagen tillsattes en specialdomstol som tog upp mål av politisk karaktär. Det blev en makaber föreställning med hertig Karl i spetsen.
1598 ledde konflikten mellan hertig Karl och kung Sigismund till slaget vid Stegeborg/Skällvik. Hertigen förlorade och 300 man omkom. Lite senare stod slaget vid Stångebro då Hertig Karl segrade och det tiodubbla antalet hade förlorat livet. Sigismund lät sina sårade soldater få vård i Söderköping och stannade själv där en tid innan han flydde till Polen.