Kultur och Fritid
Vardagen
"Tant Hilda kändes som mamma..."
Vardagen på barnhemmet hittar vi inte i arkivet. Ibland skymtar den fram i beslut om inköp
eller i inventarieförteckningen. Vi vet att det fanns gunga och gungbräden, kälkar och sparkstötting. Vi vet att man prenumererade på "Folkskolans tidning" och "Sveriges ungdom" och att det fanns radio att lyssna på och böcker att läsa. Man kan se beslut om
julklappar för fyra kronor vardera varje år och att barnen har varit på utflykter,lustresor, koloni och badutflykter.
Man kan se vad man åt och den materiella standarden. Maten verkade varierad och innehöll det mesta. De var självförsörjande av grönsaker. Trädgården innehöll också
jordgubbar, hallon och äpplen men de var inte bara till barnen utan såldes. Ett par gånger om året kom en sömmerska och sydde barnens kläder. Livstycken, underkläder och strumpor köptes färdiga liksom hattar och skor.
Barnen fick vara med i föreningar och sjunga i kör om de ville. Man deltog i skolans fester och utflykter även om det kostade en slant. Barnen uppvaktades på sina födelsedagar
och julen firades med gran, konfekt, glitter, ljus och julklappar. Påsken med ägg, påskliljor och godis. Midsommar skaffades björkar och flickorna kläddes i fina klänningar.
Men vardagen bestod också i stränga regler och arbete. Förutom skolarbetet skulle man hjälpa till efter förmåga i hushållsarbetet och i trädgården. De äldre fick också hjälpa till med de mindre barnen. Men säkert fanns det tid för lek åtminstone för de yngsta.
För att få lite mer kunskap kan man gå utanför arkivet och intervjua någon som varit med.
Men, ofta känns det inte helt lätt att ha varit barnhemsbarn och kan vara svårt att berätta omkring.
N var på barnhemmet från 1933-47. Hon var 15 månader när hon kom. "Tant Hilda" kändes som hennes mamma, trots att hon hälsade på sin familj på söndagseftermiddagarna. Hon tycker inte de saknade något. De var klädda som alla andra och de fick ta hem kamrater från skolan. Hon minns att de mest lekte i sovrummen där också leksakerna fanns på en hylla. Det var förstås strängt, men så var det på den tiden. Hade man varit dum fick man gå och lägga sig. Och visst det förekom det en örfil då och då.